Inför förra arbetsveckan var jag rädd att jag bokat upp mig för mycket. På lördagen sov jag i princip hela dagen, för att jag var så totalt slut i både kropp och sinne. Därför kändes det härligt och tillfredsställande då det visade sig att jag klarade av nästan varje arbetsdag den veckan, att jag till och med kunde njuta av tillvaron och känna meningsfullhet i varje aktivitet. Så kom dock fredagen och jag var helt färdig. Vid lunch cyklade jag hem för att äta lunch och sedan somnade jag i soffan. Där låg jag och sov i fyra timmar. När kvällen och natten kom hade jag ändå inga problem att somna.
Under helgen har tagit några promenader och det har varit skönt. Men jag har fortfarande känt mig trött och sliten. Ingenting jag gör tycks ge mig energi, det bara tar och tar och tar. I morse när jag vaknade sa kroppen åter stopp. Tack men nej tack, gå och lägg dig igen. Jag trotsade den och höll mig vaken. Tills jag somnade i soffan igen vid lunch. Det känns som att jag skulle kunna sjunka in i en Törnrosa-sömn och sova hur länge som helst. Nu är jag i alla fall någorlunda vaken igen och hoppas på att morgondagen kan erbjuda mer energi. Det är tråkigt att känna sig håglös och till ingen nytta.
För övrigt har jag lyckats se ett TEDxTalk som handlar om Konsten att vara sig själv. Utöver att personen som pratar har den godaste skotska dialekten och den coolaste outfiten som för tankarna till Matrix, var det någonting hon sa som slog an något hos mig: “I’m not the center of attention, you’re the center of mine”. Jag ska suga litet till på den karamellen.