8 feb. 2024

Fortfarande februari

När all snö regnade bort i slutet av januari kändes det som om vi var på väg in i mars. Nu när den är tillbaka är det som att min hjärna fattar att det bara är februari. Det känns bra. Annars skulle det kännas som om mars varade i två månader. Snön kommer väl inte ligga kvar så länge, men det var i varje fall ett fint avbrott och en påminnelse om att det fortfarande är vinter, en årstid som kan leverera både ögonbländade ljus och mörkt mys.

Vi har sökt en lägenhet i stan. Den är liten, knappt 28 kvadrat, men läget i kombination med en låg hyra känns oslagbar. Det enda som återstår att se är om H tycker att den känns tillräckligt stor i verkligheten. Söktiden gick ut i söndags och då var det ingen före mig i kön, men vi har fortfarande inte hört något om när man får komma på visning. I gårkväll försökte jag lista ut lägenhetens proportioner utifrån planlösningen som låg i annonsen. Vår säng är 180*210 eftersom H är nästan två meter lång. När den väl är på plats kommer det inte att finnas jättemycket utrymme kvar för andra möbler. Kanske ett långsmalt skrivbord och två riktigt sköna kontorsstolar. I övrigt vill vi komma ut mer, "utnyttja stadsrummet" som jag hört folk säga. Jag vill sitta på stadsbiblioteket och skriva på min bok, och det ligger en badmintonhall ett stenkast bort från lägenheten. Håller tummarna för att det kommer att kännas lika bra i verkligheten som i teorin.

2 feb. 2024

Order is not enough

Jag har alltid eftersträvat ordning och reda. "Ordnung muss sein", som man säger på tyska. Men på senare tid har jag kommit att inse att min strävan efter fullkomlig ordning är överdriven och meningslös. Därtill klamrar jag mig fast vid tanken på att jag ska kunna stoppa förändring genom att skapa perfekta system. Allt skulle rulla på utan avvikelser och överraskningar. Tråkigt? Kanske det. Men tryggt och förutsägbart.

Jag måste släppa taget om tanken på att jag har kontroll. Det har jag förstås i vissa avseenden, men långt ifrån alla. Jag behöver inte ha både hängslen och livrem, än mindre en hjälm därtill. Om saker går åt skogen kan jag hitta en lösning. Jag vågar inte riktigt tro det, trots att jag vet att det är sant. Jag är inte hjälplös – jag är kapabel.

“Order is not enough. You can’t just be stable, and secure, and unchanging, because there are still vital and important new things to be learned.” — Jordan Peterson

Till hösten har jag sökt en utbildning i webbutveckling. När jag loggade in i systemet låg min gamla ansökan till samma utbildning fortfarande kvar, från 2014. Då var jag 23 och vågade inte. Nu är jag 33 och jag vågar. Visst är jag livrädd för att jag inte ska komma in. Visst har jag hängslen och livrem i form av ytterligare två utbildningar sökta. På sätt och vis även en hjälm i form av besparingar som jag kommer kunna leva av eftersom mitt CSN är slut. Jag känner mig ändå modig. Oavsett hur det går kommer jag i varje fall inte ligga på dödsbädden och fundera på OM…