Ordflöde

Förra veckan arbetade jag fyra dagar och blev påmind om varför jag inte jobbar heltid längre. Eftersom jag visste att nästkommande vecka – det vill säga den som pågår just nu – enbart skulle innebära två arbetsdagar härdade jag ut, hör och häpna, jag höll mig till och med vid gott mod. Inte minst då det på fredagen väntade en efterlängtad belöning…

På fredagen släpptes nämligen andra säsongen av Bridgerton på Netflix, en tv-serie som för oinvigda skulle kunna förklaras med orden: "Jane Austen möter Gossip Girl". Helt enkelt ett konstymdrama i modern tappning. Kan det bli bättre? Nej, svaret är nej, för den som inte själv kunde lista ut det.

Förra säsongen av Bridgerton var bra, men denna var ännu bättre. Jag fullkomligt älskade sceneriet, replikerna, det finurliga som gömde sig i de små detaljerna… Men skådespeleriet framförallt. Vissa scener är fullkomligt magiska, andra fullkomligt briljanta. Jag till och med uppskattade att de höll tittaren på halster när det kom till de mer intima scenerna. Det var utsökt, helt enkelt utsökt.

För den som inte redan märkt det på stilen i detta skriveri, kan jag meddela att jag fortfarande är fast i den där världen. Jag är varken redo eller villig att lämna den riktigt än. Jag vill ha en empireskuren långklänning och tvinga på min älskling kravatt och hög hatt. Men givetvis utan att faktiskt behöva ge upp modern lyx som värktabletter, preventivmedel och menskopp – i synnerhet det sistnämnda.

Nåväl, det får bli allt för ikväll. Jag ska faktiskt arbeta i morgon.

God kväll, god natt och på återseende.

Vi byggde ett kök. Ja, vi beställde alltså grejer från IKEA. Men vi skruvade ihop alla skåp själva. Vi skruvade upp lister på väggen och hängde upp dem. Vi sågade ut hål till diskho i bänkskivan och fixade VA själva. Jag lyckades få nästan alla skåpsluckor att bli jämna. Helt sjukt ju när jag tänker på det – att bygga ett kök.

Sedan blev jag sjuk. Sådär sjuk så att man inte kan göra annat än att ligga i soffan och titta på TV, men bitvis mår såpass bra att man blir uttråkad av att bara ligga. Jag hade inte sett sista säsongen av True Blood och nu kändes det som att det var dags. Bestämde mig för att se om ALLA sju säsonger. Hoppade dock över ganska mycket som jag kom ihåg eller som var tråkigt (typ alla parallellspår utan vampyrer). Hoppade även över nästan alla sexscener – CRINGE! Fattar inte att jag någonsin tyckte det var romantiskt eller hett. Däremot hade jag missat den när Ginger äntligen får leva ut sin fantasi med Eric. Förmodligen den bästa sexscenen i hela serien. Jag menar, hade någon på riktigt hållit längre än fem sekunder? Skulle inte tro det. Slutligen såg jag det sista avsnittet på sista säsongen igår. Har fortfarande inte bestämt vad jag tyckte om seriens slut. Får suga vidare på den karamellen.

Klicka här om du känner dig busig och vill se hela scenen.

Jag har tränat tre gånger. Efter sjukstugan fick jag lust att bli STARK igen. Min relation till träning är krånglig och det har tagit bort lusten och glädjen. Träning har alltid varit sammankopplat med att gå ner i vikt eller på annat sätt förändra mitt utseende. Ovanpå det har jag haft ätstörningar. Men den här gången känns mitt mål sundare. Jag vill bli stark oavsett utseende eller vikt. Stark för att vara jag, utan jämförelse med någon annan. Såpass stark att jag kan cykla snabbt till jobbet även i motvind och uppförsbacke. Och på lång sikt vill jag kunna göra tio armhävningar på tårna med bra teknik, särskilt i takt med låten Crushed av Parkway Drive. Just nu gör jag andra övningar som jag klarar av i takt med den, och det får mig att känna mig som en jävla queen.