Ordflöde

Trodde jag på riktigt att det skulle funka att försöka vara nöjd med förra designen? Nä-nä! Vem försöker jag lura, liksom.

Jag fastnade i går (sitter här mitt i natten så kanske snarare i förrgår) då jag försökte få till en design med CSS-grejer som var nya för mig: flexbox och grid. Har fortfarande inte riktigt fattat hur det fungerar, men fick i alla fall till en layout som jag ville – #stolt! Kanske ser bloggen hemsk ut i andra webbläsare än den jag har. Och det hade ju varit snyggt med en meny som kikar fram när man klickar på en knapp, men det får jag i så fall brottas med en annan dag. Det ser i alla fall okej ut i mobilen. OCH jag har gjort den helt själv!

För den som inte vet hur det är att koda CSS (eller annan kod för den delen) kommer här en bild som jag tycker illustrerar processen på ett bra sätt:

Bilden illustrerar för övrigt även min relation till just persienner.

Anledningen till att jag fastnade vid datorn in på småtimmarna var att jag var tvungen att bearbeta besvikelsen över att inte få köpt loss lägenheten. Tydligen har Finland högre skatt än Sverige när det kommer till att sälja bostäder, 34 % istället för 22 % – who would've known? Så var tvungen att låta all min fokus uppslukas av något annat. Då är kodning bra!

Jaha, dags att sova då kanske?

Tittut! Senaste nytt är att bloggen har bytt plattform till Blogger. Jag har bråkat MYCKET med gränssnittet och flera gånger velat ge upp och stanna kvar på Tumblr (som är SÅ mycket enklare att koda!) men jag har kommit fram till att jag vill ha kommentarsfunktion och enklare kategori/arkiv-system och då finns det bara ett (gratis) alternativ, vad jag vet; nämligen blogger. Och skam den som ger sig! 

Är fortfarande inte helt nöjd (är det någon som är förvånad?) men får panik utav blotta tanken på att jag lagt så mycket tid på detta. Försöker att vara nöjd ändå, tänka lite wabi-sabi, men är svårt att inte ha höga krav som webbdesigner tillika perfektionist.

Hursomhelst... eftersom det numera finns en kommentarsfunktion hoppas jag att den i alla fall kommer till användning! ;)

Hej hej! Idag är det Alla hjärtans dag. Har spenderat noll kronor på detta konsumtionsjippo. Däremot gått på lång och kylig men livgivande promenad i eftermiddagssolen. Upptäckt nya stigar i skogsparti vid havet, bland annat. Därtill ätit brownie och vaniljglass för andra dagen i rad, som blev över från gårdagens finbesök i form av svärisarna. Fick för övrigt presenter, varav en trettioprocentig Aleppotvål – lyx! säger jag bara.

I morgon är det sportlov i mina trakter. Jag är ju vuxen nu och måste dessvärre jobba, men kan ju i alla fall drömma mig tillbaka till tiden då jag var elev och kände taggen inför att kunna ägna en hel vecka åt html och css (bygga hemsidor, alltså). För det var väl det jag gjorde? Kommer typ inte ihåg längre.

Under veckan kommer det kanske ett positivt besked som innebär att jag får köpa mitt livs första bostad (!) vilket ger mig både pepp och panik. Lyan var trots allt inte värd 3 mille, så jag har råd om jag får! Men tänk om det blir ett nej? Vilken besvikelse det vore att svälja. Tack och lov har åtminstone min känslokarusell lagt sig, när det kommer till avundsjuka beträffande snygga influencers och deras till synes perfekta lägenheter.

Har läst lite bloggar på sistone med varierande mysfaktor. Brukar kika in hos Flora och Vanja men vill hitta fler! Senast igår hittade jag Wilderness och idag High Five Livet. Dock tråkigt att de flesta bloggar som verkar bra inte postar regelbundet!! När ska vi få en ordentlig revival i blogosfären?

Men okej det var väl allt för denna gång, antar jag.

Buss och kran!

Har fått för mig att jag vill köpa lägenhet, närmare bestämt den jag bor i. Det är sambon och hans syskon som äger den. Har bott här i fem år och har under den tiden hunnit fundera både en och två gånger på att köpa ut syskonet. Problemet är att lyan kanske är värd 3 mille och hälften av det är ju ingenting man hostar upp bara sådär. Dessutom har vi tänkt att det är en bra lösning till dess att sambon pluggat klart. Jag har därför väntat tålmodigt. (Ett tag ville jag inte ens bo kvar i stan, utan drömde om ett hus på landet.) Och gjort det bästa jag kunnat i inredningsväg, utifrån förutsättningarna; ett rätt bra jobb ändå, om jag får säga det själv. Men mitt kreativa öga kan inte undgå att se hur FINT det skulle kunna bli…

Kanske var det därför jag häromdagen jag blev fixerad vid idén att köpa loss och renovera skiten ur lägenheten! Den har bl.a. ett originalkök från byggnadsåret 1966, vilket i och för sig kan låta charmigt, men vars funktionalitet sett bättre dagar; låga bänkar, fasta hyllplan, lådor som skaver så att det bildas sågspån i lådan under… Och så alla skamfilade golvlister, där det dessutom löper en förbannat ful telefonsladd från rum till rum. Addera på det tapetserade garderobsdörrar och taklister som löper halvvägs runt sovrummet (vad hände där liksom?). Och på väggarna i sovrum, kontor och hall sitter en puderrosa strukturtapet som får märken om man råkar komma åt med nageln eller annat.

Nu känner jag mig bortskämd. Jag är verkligen tacksam över att få bo så här! Det är rymligt och billigt. Men ändå… ni fattar?

Den här fixa idén fick mig att börja fundera över hur jag skulle inreda om jag fick härja fritt. Tankarna blev dessvärre överväldigande – möjligheterna är ju oändliga! Jag vände mig till apartment tours på tuben, vilket dessvärre slutade med att jag istället för att finna inspiration, blev avundsjuk på vilka liv en del verkar ha. Och vad vad snygga folk är. Påminde mig själv om att det inte är “på riktigt”. Kände hur suget efter konsumtion och förnyelse rimmade dåligt med mina värderingar kring miljö osv. Blev ambivalent. Kapitulerade.

Det var allt för den här gången.