1 nov. 2022

Tiden kanske kan läka sår, men saknaden lämnar djupa ärr

Drygt två veckor. Tiden bara går. Kan fortfarande inte förstå; att du fanns, men inte längre finns. Elva år. En tredjedel av mitt liv. En lång tid, men alldeles för kort.

De sista åren visste vi att dagarna var räknade. Ändå överlevde du dödsdomar, gång på gång. Kanske var det därför så svårt att ta in, när det var dags, att det verkligen var slutet.

Hur kan man ta ett sådant beslut åt någon annan, bestämma att nu har du levt klart? Det borde ingen behöva göra. Ingen kan leva för evigt, lik förbaskat klamrar man sig fast vid hoppet. Bara ett år till. En månad. En vecka. Bara en dag till. Att släppa taget om sin bebis – omöjligt.

Var det rätt beslut? Skulle vi väntat en vecka till? Borde vi ha tagit beslutet tidigare? Tankarna snurrar och förtvivlan river inombords. Snälla, förlåt om det blev fel.

En sista vecka tillsammans. Mys i soffan från morgon till kväll. Maskrosblad och godis varje dag. Tusentals pussar och klappar. En sista kväll hos oss i sängen – jag spelade in ljudet av hur du andades, gnagde tänder och slickade på min arm. Morgonen därpå, så surrealistisk. Hela grejen var så jävla sjuk. Resan gick bra, du kändes lugn och trygg. Lite senare fick du somna in. Du blev helt avslappnad i min famn. Det såg skönt ut. Jag hoppas att du tyckte det. Jag ville stanna tiden där och då. Krama dig så länge att vi till slut blev en enda organism. Så att vi aldrig skulle behöva lämna varandra.

Vi åkte hem utan dig. Städade undan dina saker. Grät och grät. Saknaden – obeskrivlig.

Dagarna fortsätter komma och gå. Som om ingenting hänt. Som om allt är som vanligt. Fastän ingenting någonsin blir som det en gång var.

Det sägs att tiden läker alla sår. Men jag vet av erfarenhet att saknaden alltid lämnar ett djupt ärr efter sig. Den ofattbara sorgen av att aldrig få vara med dig igen. Jag skulle göra vad som helst.

1 juni 2022

Ingen fröken längre, utan fru

Det var en lördag i slutet av maj som vi tog oss in till rådhuset och sa ja till varandra. Så fint att bara vara vi två. Kändes helt rätt. På kvällen gick vi på stand-up. Då hade solen börjat kika fram bakom molnen och luften var fylld av doften från syrén.

Så här såg jag ut:

  • Klänningen kommer från Vila och var ett riktigt fynd! Haffade den på mellandagsrean hos Zalando för 232 kr plus frakt.
  • Klackskorna hade jag sedan innan, förövrigt fyndade på rea för 50 kr.
  • Handväskan är samma som jag använder till vardags och som jag fick som en överraskning en gång av H:s mamma. Det är den enda väskan jag har och lämpligt nog hade den samma färg som skorna.
  • Pärlhalsbanden var nyköp, jag har letat efter veganska alternativ till pärlor och hittade till slut dessa hos Edblad. De kändes verkligen lyxiga att bära! Jag har haft på mig dem till vardags när jag velat vara lite extra piffig.
  • Buketten band jag själv av blekgula fairtrade-rosor och vit brudslöja. Hade först tänkt plocka vilda blommor, men hittade inga som passade riktigt.
  • På huvudet bar jag ett guldigt hårband i metall med pärlor och vita stenar, det köptes på Glitter och kändes verkligen som kronan på verket i mitt kortklippta hår.
  • Till sist, vigselringen! Det blev en "bubblig" i återvunnet guld från Akind. Den matchar fint till mina förlovningsringar, jag har två som är likadana fast den ena har en svart diamant och den andra vit. Kan fortfarande inte bestämma mig för vilken jag tycker bäst om så alternerar efter humör. Dagen till ära bar jag den med vit sten.

I juli väntar en bröllopsfest för våra nära och kära. Det känns roligt att få klä upp sig och använda klänningen en gång till!

Förresten, någon som har tips på bröllopspresenter? Vi har ju redan allt…

13 apr. 2022

Min nya gamla telefon

År 2017 var jag trött på mina osunda telefonvanor och testade "Dumb Phone Challenge", vilket innebar att jag lade undan min smartphone och istället använde en knapptelefon i sju dagar. Detta var initialt något jag bara dokumenterade med papper och penna, men när jag hittade mina anteckningar ett år senare delade jag dem även i en dåvarande blogg. Jag lyckades hitta inlägget på min dator och har postat det på nytt här: https://ordflode.blogspot.com/2018/06/dumb-phone-challenge.html

Jag blev påmind om detta i förra veckan då min smartphone bestämde sig för att dö. 

Det som hände var att så fort jag försökte komma åt appar som Messenger eller Instagram startade den om sig, och plötsligt fastnade den i en loop av omstarter tills batteriet tog slut. Det kom oväntat. Trots att telefonen hunnit bli nästan sju år gammal var den i mina ögon odödlig. Batteritiden var fortfarande okej och operativsystemet var tillräckligt uppdaterat för att kunna ha appar som BankID och busskort (jag blev tvungen att byta från min iPhone 5 av just den anledningen att nödvändiga appar slutade fungera). Jag hade ändå hoppats på några år till, typ tio. Min laptop som jag sitter vid i skrivande stund fyller tolv år till sommaren.

Hur som helst. 

Jag funderade först på att ersätta min smartphone med en "dumb phone" från Nokia, men eftersom min dator är så gammal att den inte kan logga in på internetbanken insåg jag att jag behövde en telefon som kunde det. Jag hade möjlighet att ärva en iPhone 6 med mycket sprucken skärm, men att laga den skulle kosta sjuhundra kronor och modellen var ett år äldre än den smartphone jag just förlorat så det kändes som en litet osäker investering. Jag kunde köpa en ny smarttelefon, men det kändes både dyrt och miljöovänligt…

Lösningen blev att jag köpte en begagnad smartphone.

Alltsedan jag släppte taget om min iPhone 5 har jag längtat tillbaka till den, framförallt på grund av dess design och nätta storlek i dagens mått mätt. Första generationen av iPhone SE är i princip en kopia av iPhone 5, fast med bättre specs och den kan fantastiskt nog köra senaste operativsystemet. Efter litet efterforskningar valde jag en med 32gb minne och säkerställde därigenom att telefonen var från 2017 snarare än 2016, eftersom olika minneskapaciteter släpptes olika år.

Jag har än så länge bara haft den i min ägo en dag, men hittills är jag nöjd.

Däremot hade jag svårt att släppa tanken på en "dumb phone". Men jag tror att jag har hittat ett sätt att begränsa smartphone-funktionerna genom att aktivera skärmtid. Mer om det tänkte jag dela i ett annat inlägg.

Till dess, allt gott!