Ordflöde

Jag längtar bort; efter något nytt, något annorlunda.

Jag längtar efter en vardag där tiden inte spelar någon roll. Där jag kan stiga upp när jag vill, för jag har ingen tid att passa. Där jag kan göra vad helst jag känner för under dagen, fri från planering och måsten. Där jag får spendera min tid precis som jag vill, allteftersom andan faller på; skriva, måla, fota, virka, sy… Laga mat från grunden. Baka bröd. Odla. Leka i snön på vintern. Bada naken på sommaren. För att slutligen till kvällen, gå till sängs i godan ro, med vetskapen om att i morgon kan jag också göra precis vad jag vill.

Jag längtar efter ett på sätt och vis enklare liv. Kanske inte alltid bekvämare eller mindre slitsamt. Men ett liv där jag kan få vara mig själv och känna mig fri.

Den här längtan har gripit tag i mig flera gånger, alltsedan jag tog studenten. Ska jag någonsin lyckas ta mig ur den trygga, inrutade och förhållandevis förutsägbara vardagslunken i lägenhet i stan? Kan, vill och vågar jag det? Det är trots allt det enda liv jag känner till.

Personer som inspirerar mig och som spär på min längtan: Jonna Jinton (vem annars!?) och personen i det här YouTube-klippet.