Ordflöde

För drygt ett år sedan testade jag att överge min "smarta" telefon under en veckas tid. Istället använde jag min gamla knapptelefon, en Nokia Classic 6700 från 2009. Jag skrev ner mina reflektioner på bussen hem från jobbet varje dag och när jag hittade mina anteckningar idag förvånades jag över vilken skillnad testet fick, trots att jag idag har återgått till min smartphone. Bara en sådan sak som att jag brukade ha dubbla alarm (väckarklocka + mobiltelefon) och att jag brukade titta på YouTube innan jag somnade (numera sover min telefon i hallen) känns idag helt främmande för mig.

Här är ett axplock av mina reflektioner från min vecka utan en smartphone:

Dag 1 (torsdag 25 maj 2017): Jag kollade upp busstider kvällen innan på datorn. I övrigt har det inte varit några problem att vara utan smartphone. Däremot var det SÅ svårt att låta bli att titta på YouTube i sängen innan jag somnade! Det kändes som att jag ville fuska… men nej! Jag vägrar ge upp så lätt, redan första dagen.

Dag 2 (fredag 26 maj 2017): I morse vaknade jag innan väckarklockan ringde. I vanliga fall ställer jag ett extra alarm på min smartphone, men jag gillar inte alarmet på knapptelefonen så jag struntade i det. När jag tänker efter så har jag aldrig behövt det där extra alarmet egentligen, jag stiger ändå alltid upp så fort väckarklockan ringer. Jag gick till bussen utan att kunna kolla om den var i tid. Resan till jobbet var inga problem, jag brukar alltid ta samma buss, men hem var det lite jobbigare att inte kunna se hur bussarna och spårvagnarna gick och vilka byten som var smidigast utifrån eventuella förseningar (när en som jag har nästan två timmars resväg dörr till dörr känns det extra viktigt att optimera restiden). Jag fick påminna mig själv om att kontroll är en illusion, att det är bättre att låta det som händer hända utan att försöka kontrollera det, vilket ändå bara skapar stress och frustration. Jag känner mig lite cool som har en knapptelefon – wow, att skriva det där fick mig verkligen att inse hur privilegierad jag är; som kan välja vilken typ av telefon jag vill ha eller om jag vill ha en telefon överhuvudtaget! 

Dag 3 (lördag 27 maj 2017): Jag upptäckte tetris på min knapptelefon igår kväll och spelade innan jag skulle sova – ooops! I övrigt känner jag mig mindre distraherad av min telefon. Dock fuskade jag litet i dag när H behövde låna pengar och det enda sättet att överföra dem snabbt var att använda Swish på min smartphone. Det var inget stort fusk i sig, däremot passade jag på att kolla Instagram och Pinterest också, vilket kändes som fusk på riktigt. Till mitt försvar rörde det sig bara om tio minuter, men ändå. Jag kollade upp busstider och skrev ner dem i handflatan (när jag gjorde jag det sist, tio år sedan?). 

Dag 4 (söndag 28 maj 2017): Igår var det fantastiskt vackert väder och jag var i sommarstugan med mina föräldrar. Pappa undrade om min smartphone hade gått sönder när jag tog fram min knapptelefon. Jag svarade att jag testade att vara utan smartphone en vecka och han sa att han sett andra som gjort samma sak. Mamma sa att jag var en knäppis. På bussen till jobbet idag läste jag en bok. Jag har faktiskt läst en hel del den här veckan. Det känns bra.

Dag 5 (måndag 29 maj 2017): Oj, är det redan dag fem? Vad snabbt tiden går!

Dag 6 (tisdag 30 maj 2017): Det känns inte längre konstigt att vara utan smartphone, det känns normalt att använda knapptelefonen.

Dag 7 (onsdag 31 maj 2017): Idag är sista dagen utan smartphone. På bussen till jobbet märkte jag hur killen bredvid mig var klistrad vid sin telefon hela vägen; femtio minuter av konstant scrollande. Han lyssnade på musik så högt att jag också hörde den, vilket störde mig. Då kunde jag sakna att sätta på ett par egna lurar med musik, men knapptelefonen har inget sådant jack. Jag lyckades meditera en liten stund men var glad när vi äntligen var framme, i vanliga fall brukar jag njuta mer av bussresan till jobbet men energin från den här snubben störde mig verkligen. Senare under dagen upptäckte jag att min knapptelefon inte fungerade riktigt för samtal (hittills har jag bara SMS:at med den). När H ringde tyckte han att det pep och att min röst var knappt hörbar ena stunden, för att i nästa tjuta till. Så jag antar att det är ganska bra tajming att återgå till min smartphone i morgon. Fast jag vill inte…

Dag 8 (torsdag 1 juni 2017): Jag skäms över hur jag reagerade när jag återgick till min smartphone idag, kände mig lite som en missbrukare som äntligen fick tag i sin drog igen. I morgon lämnar jag telefonerna hemma helt och hållet.

Dag 9 (fredag 2 juli 2017): Det kändes konstigt att åka iväg utan telefon idag och samtidigt ganska skönt. Jag tror inte att jag skulle vilja leva helt utan telefon men det kanske är en bra idé att lämna den hemma då och då för att påminnas om att den går att leva utan?