Grannens bebis har lärt sig att skrika. I början lät det underligt, ett ynkligt läte som liksom knarrade fram. Nu vrålar den av full hals, så att det hörs tydligt genom betongväggarna. Ljudet ökar och avtar om vartannat, som om någon bär den runt om i lägenheten för att få den till ro. Till slut tystnar den.
Jag vill också skrika. Det är första arbetsdagen efter jul och nyår. Dags att vända tillbaka dygnet. Tur att man får jobba hemifrån. Har kanske sovit fem timmar i natt. Får väl vara stolt över mig själv ändå, som trots allt steg upp i morse när klockan ringde.
Det kliar obarmhärtigt på mina ben i höjd med knäna. Har fått ta på mig långkjol för att slippa byxor. Klådan säger åt mig att klia, men jag motstår frestelsen. Tänk om det är hudkrämen som irriterar? Jag använder vanligtvis inte sånt, men testade att smörja där då det började klia.
Kanske är det helt enkelt kylan som gjort huden torr? För nu är det kallt på riktigt när man tar sig en kvällspromenad. Andedräkten dansar som ett moln ut från munnen och halsduken blir fuktig av kondens. Mössa och vantar är ett måste. Gärna underställ också. Vi bor nära havet och den fuktiga luften gör att kylan känns som en våt, iskall filt.
Hjälp vad trött jag är! Men min rast är över, dags för jobb igen. Är det någon som kan bära mig ett varv och få mig till ro?
Inga kommentarer
Skicka en kommentar