Ordflöde

Året 2021 känns som klippt och skuret för att "skaffa ett liv".

Kanske har det något att göra med att jag nyss fyllde trettio – hade en kompis som sa att det är då livet börjar, eftersom man slutar bry sig så mycket. Har gradvis rört mig i den riktningen, slutat bry mig, men kändes litet magiskt att faktiskt få fylla siffran.

Den gradvisa förändringen har varit just gradvis eftersom den hela tiden stångats mot ett inre motstånd i form av rädsla. Förändring kan i teorin verka enkelt, men i själva verket är vi ofta rädda för att förändras. Då måste vi ju göra annorlunda, vilket kan få bra men också dåliga konsekvenser. Säkrare då att låta saker vara som de är, så kan vi åtminstone känna oss trygga med att vi vet vad vi får. Men nu har jag uppbådat tillräckligt mod (dumhet?). Jag är redo.

En av de viktigaste förändringarna på sistone har nog varit att dumburken åkte ut strax innan jul. I det svarta slukhålets frånvaro har jag återfått lusten att bara vara, lösa korsord, baka bröd, läsa böcker, spela spel, virka m.m. Det är också lättare att ta sig ut, när Netflix och YouTube inte slukar en i 3-4 timmar om kvällen. Innan “höll jag mig vaken” efter jobbet med hjälp av skärmen, nu tar jag mig istället en promenad eller kort tupplur om jag behöver det.

Det känns litet mer som att jag lever nu. (Bortsett från att jag dragit på mig en förkylning och ska få en pinne uppkörd genom näsan upp bakom pannan – utifrån vad jag fått beskrivet från andra – för att förvissa alla i min närhet om att jag inte har fått corran). Hoppas att det fortsätter så här.