16 mars 2021

Vågar en ropa hej?

Det är helt sjukt. Jag har fått ett jobb. På femtio procent. Med en så bra lön att den går att leva på utan att jag behöver hitta någon bisyssla. I augusti drar det igång. Jag vågar inte riktigt ropa hej innan jag skrivit på kontraktet, men jag har i alla fall ett mejl med bekräftelse på att jobbet är mitt!

Jag funderade tidigare på att jobba heltid i tio år till och samla ihop så pass mycket pengar att jag kunde gå i tidig pension vid fyrtio och sedan leva på avkastningen från mitt sparande. Jag har varit otroligt inspirerad av rörelsen FIRE (Financial Independence Retire Early). Tanken kittlar fortfarande, men jag är OTÅLIG! Tio år är ändå... tio år. Jag vill ha frihet – NU! Så läste jag det här inlägget och insåg att jag ÄR ju faktiskt redan fri, om jag lever snålt. Jag mår inte heller bra utav att arbeta heltid, mitt behov av återhämtning är ofta större än vad helgens två dygn har att erbjuda. Även om vägen till FIRE blir längre, kändes det plötsligt dumt att vänta. Dessutom är jag inte övertygad om att jag någonsin kommer vara så modig att jag vågar hoppa av ekorrhjulet helt och hållet. Men att gå ner till deltid på 50 % känns ganska modigt det också!

Alltsedan jag såg jobbannonsen, till att jag i går fick veta att tjänsten var min om jag ville ha den, har jag fantiserat om den nya tillvaro som komma skall. Bortsett från att jobbet i sig verkar SUPER, har jag dagdrömt om:

  • En extra LÅNG semester i sommar!
  • Lägenhetsrenovering till hösten! (fast köket får vänta tills jag får köpa in mig i den till årsskiftet)
  • Att hitta en ROLIG bisyssla! Simlärare, webbdesigner, författare, gitarrist, schackspelare, friluftsmänniska? Något som ger mig energi, känns meningsfullt och som får mig att utvecklas!

Jag känner mig modig och stark, men samtidigt litet skrämd och orolig. Det är trots allt på sätt och vis okända vatten som jag beger mig ut i. Men oavsett hur detta går är jag stolt över mig själv. Jag har tränat mig i att leva enkelt och sparsamt; det känns inte som uppoffringar när belöningen är frihet.

Och med det säger jag tack och hej för denna gång!

En kommentar