14 jan. 2022

Livet som cyklist

När snön plötsligt föll innan jul försökte jag cykla utan dubbdäck. Jag läste att det skulle hjälpa att sänka lufttrycket i däcken för att få mer yta och därmed bättre grepp. Nja… Bilarna var i alla fall snälla mot mig när jag försiktigt cyklade på den skottade bilvägen, bredvid den isiga och snötäckta cykelbanan – alltid lika härligt att se klimatvänliga transportvägar prioriteras!


Det såg värre ut än så här. (Bildkälla)

Tidigare vintrar har jag fått hjälp av pappa att sätta på vinterdäck, alternativt promenerat till jobbet under den snöiga säsongen. Mitt nuvarande jobb ligger dock 50 respektive 90 minuter bort till fots, och ekonomisk som jag är vill jag ogärna åka kollektivt (dumsnål kallas det nog). Visst hade jag kunnat be pappa om hjälp, men i år fick jag för mig att jag skulle klara mig själv. Jag har haft flera punkteringar som pappa hjälpt mig med, och dessutom bjussade mina föräldrar mig på en helt ny cykel (en försenad julklapp som egentligen skulle ha varit en spa och massage-upplevelse). Med detta i åtanke beslutade jag mig för att ta saken i egna händer.


Big mistake. (Bildkälla)

För att göra en lång historia kort: jag lyckades punktera innerslagen på den nya cykeln. När jag försökte byta till en innerslang från min tidigare cykel lyckades jag naturligtvis punktera även den. Dessutom var bromsen på nya cykeln superknepig att få loss och sätta tillbaka. Lade kanske fem timmar totalt på hela grejen. Gick typ gråtandes därifrån. Sedan kände jag att jag hade FÅTT NOG av cyklar på ett tag. Kastade in cykelhjälmen i ett överskåp i hallen och begravde cykelbelysningen längst ner i en låda.


Sambon försökte trösta. (Bildkälla)

Jag bestämde mig för att promenera till och från jobbet som låg 50 minuter bort – det var faktiskt ganska mysigt med radio i öronen, särskilt på Lucia. Synd bara att Pirate Rock hade så dålig mottagning… Det blev åtminstone några knastriga toner från Metallica vid ett tillfälle. Till arbetsplatsen som låg 90 minuter bort tog jag buss, men var ändå tvungen att promenera 20 minuter eftersom bussen inte gick hela vägen fram. Kort sagt hade jag ett par riktigt hurtiga veckor innan jul.


Just keep walking. (Bildkälla)

Igår svalde jag hursomhelst stoltheten och bad pappa om hjälp. Vi åkte till affären där cykeln var köpt för att få tag på en ny slang, men hittade ingen som passade. Bad personalen om hjälp, vilket hjälpte föga. Så till slut fick det bli ett reparationskit istället. Det blev inga dubbdäck heller, men en lagad innerslang, så nu är den nya cykeln som ny igen *peppar, peppar, ta i trä*.

Snön får gärna hålla sig på avstånd resten av vintern. Tack!

Inga kommentarer

Skicka en kommentar