9 jan. 2022

Livet går vidare?

Sedan det som hände i somras har livet på något vis ändå rullat på. Däremot har brorsbarn nummer två blivit inlagt på sjukhus. Jag fattar inte hur mycket oro en familj ska behöva utstå?

Kaninen lever i alla fall och verkar må bra, trots att veterinären hittade något som verkade vara en tumör när vi var där senast i augusti. Jag blir rädd varje gång kaninen verkar hungrig och mutar honom med gotter, så nu är han lätt överviktig. Så länge han lever och verkar må bra så spelar det ingen roll, tänker jag. Det är typ samma som att de på äldreboendet ska få läsk även om det är onyttligt. Om man ska unna sig ordenligt någon gång i livet är det väl ändå i slutskedet?

Mina föräldrar har köpt ett hus, vilket innebär att lägenheten som jag vuxit upp i och som de bott i de senaste trettioen åren inte längre "finns". Känns väldigt konstigt. Jag har hjälpt dem mycket med att renovera den nya bostaden: målat, spacklat, lagt golv, byggt garderober… Det är nästan bara köket kvar.

På nyårsdagen fyllde jag trettioett och egentligen skulle jag firat min födelsedag den 6e, men jag och sambon blev och är fortsatt snorförkylda. Apropå det så måste jag starta jobbdatorn nu och skicka iväg ett mejl för att tala om att jag behöver jobba hemifrån i morgon. Svintråkigt med tanke på att jag har varit instängd i lägenheten den senaste veckan.

Herre vad tungt det här inlägget blev då. Tänkte vara lite pepp inför det nya året. Orkar inte med några tråkigheter mer. Jag försöker hålla allt negativt på avstånd och inte deppa eller oroa i onödan. Lättare sagt än gjort.

Over and out.

2 kommentarer