Förra veckan arbetade jag fyra dagar och blev påmind om varför jag inte jobbar heltid längre. Eftersom jag visste att nästkommande vecka – det vill säga den som pågår just nu – enbart skulle innebära två arbetsdagar härdade jag ut, hör och häpna, jag höll mig till och med vid gott mod. Inte minst då det på fredagen väntade en efterlängtad belöning…
På fredagen släpptes nämligen andra säsongen av Bridgerton på Netflix, en tv-serie som för oinvigda skulle kunna förklaras med orden: "Jane Austen möter Gossip Girl". Helt enkelt ett konstymdrama i modern tappning. Kan det bli bättre? Nej, svaret är nej, för den som inte själv kunde lista ut det.
Förra säsongen av Bridgerton var bra, men denna var ännu bättre. Jag fullkomligt älskade sceneriet, replikerna, det finurliga som gömde sig i de små detaljerna… Men skådespeleriet framförallt. Vissa scener är fullkomligt magiska, andra fullkomligt briljanta. Jag till och med uppskattade att de höll tittaren på halster när det kom till de mer intima scenerna. Det var utsökt, helt enkelt utsökt.
För den som inte redan märkt det på stilen i detta skriveri, kan jag meddela att jag fortfarande är fast i den där världen. Jag är varken redo eller villig att lämna den riktigt än. Jag vill ha en empireskuren långklänning och tvinga på min älskling kravatt och hög hatt. Men givetvis utan att faktiskt behöva ge upp modern lyx som värktabletter, preventivmedel och menskopp – i synnerhet det sistnämnda.
Nåväl, det får bli allt för ikväll. Jag ska faktiskt arbeta i morgon.
God kväll, god natt och på återseende.
Inga kommentarer
Skicka en kommentar