Ordflöde

Vi åkte iväg en weekend till Karlstad. Jag har aldrig varit där innan, men jag älskar värmlandsdialekt. Tyvärr hade de knappt någon dialekt i just Karlstad, men det vackra vädret och försommarvärmen vägde upp för det. Dessutom hittade vi en pizzeria som gjorde veganska pizzor med hemmagjord mozzarella av cashew. Det var SÅ gott och väl värt att vänta på en timme eftersom vi kom dit innan de öppnade.

På lördagen gick jag till Sandgrund, ett museum tillägnat konst av Lars Lerin. Där gick jag i ett par timmar och insöp alla tavlor och annat. Efter ett tag märkte jag att folk fotade konsten, så då tog jag fram mobilen och gjorde likadant. Det var inte bara tavlorna som var vackra, utan hela utställningen i sig.

De första fyra, i vars mörka och starka färger jag förlorade mig med blicken allra längst.

Både på avstånd och på närmare håll fanns det något att betrakta. Alla små detaljer förde emellanåt mina tankar till Claude Monét.

Plötsligt, en uppstoppad fågel intill målningar av likar…

… och ett slott värdigt Dracula själv.

Men det var inte bara tavlorna som var vackra, bland akvarellerna gömde sig dessa ord vid snudd på poesi: "Isen blånar. Jag lever. Målar leopardsälar. Längtar till dig. Räknar dagar och akvarellpapper."

På kvällen åt vi sushi ett stenkast från hotellet. Det smakade inte bara supergott utan servicen var likt ingen annan jag någonsin tidigare har stött på som vegan.

Att sushin hade sötaste katten som logga gjorde inte saken sämre.

Det blev inga fler bilder. Annars hade jag kunnat visa er hur solen letade sig ner mellan bladverken i den vackra, lummiga parken utanför museet. Eller studenterna som badade i en chockrosa, uppblåsbar badring i form av en flamingo i Klarälven. Eller utestället som spelade hög musik till klockan prick ett på natten, då allting avslutades med tonerna till "Teddybjörnen Fredriksson".

Karlstad, jag tror att vi snart får ses igen.