Tänk vad det händer saker varje dag, som en knappt reflekterar över. Idag var väl som vilken dag som helst? En vardag. Men det är det som är så bra med att blogga. När jag tar mig tid att formulera i ord vad som hänt, tvingas jag att just reflektera. Det behöver inte vara något krångligt eller svårt. Sättet som orden sammanflätas till text behöver inte värderas. Ta bara friheten och skriv. Det tycker jag om.
Jag promenerade till och från jobbet idag, det har jag gjort de två senaste dagarna. Igår valde jag inga bra skor, men så visste jag ju att H skulle hämta mig när jag slutade, för att vi skulle kunna åka och handla direkt. (Det slutade visserligen med att jag promenerade till zoo-butiken istället och att han hämtade mig där, så blev lite mer promenerande än jag tänkt mig). Idag mötte H upp mig längs vägen hem. Jag hade gympaskor – en lär sig av sina misstag. Promenaden hem var ändå påfrestande. Vi hade haft städdag på jobbet och jag var alldeles stel i ryggen efter det. Dessutom har jag haft ballongmage hela dagen, uppblåst och öm; den som inte förstår vad jag menar kan vara tacksam för det.
I samband med städdagen beslutades det, förutom om städuppdrag, även om rumsbyten. Detta eftersom ett kontorsrum har ett förfärligt fläktljud där två kollegor inte kunde sitta. Jag och min rumskamrat fick dela på oss och flytta in hos varsin granne. Det var den mest logiska lösningen eftersom vi inte är på kontoret så ofta. Det kändes ändå tråkigt att inte få sitta tillsammans mer. Bye bye bupp-rummet.
Nu sitter jag här med värkande fötter och en fortsatt ond mage. Det skär och molar om vartannat. Ändå känner jag mig ganska väl till mods. Kanin myser i mitt knä. Snart ska jag göra en taco-wrap. Jag har vegan-choklad som väntar i kylskåpet (okej, jag norpade två bitar redan när jag kom hem förut). Tänk om en skulle ta och unna sig lite saft till maten också?
Inga kommentarer
Skicka en kommentar