Jag började kolla på serien The Queen’s Gambit när den var ny på Netflix, men tröttnade nån gång under avsnitt två. Igår återupptogs tittandet och jag fattar inte varför jag någonsin slutade.
Dessutom fick jag dille på schack. Det har jag haft sedan innan, men jag har aldrig kommit mig för att bli mer än en impulsiv nybörjare, som glatt offrar pjäs efter pjäs utan en tanke på vad motståndaren smider för lömsk plan mot min kung. Kommer inte ihåg när jag kom i kontakt med schack första gången, men minns att jag spelade det i trean på fritids mot en kille som krossade mig gång på gång. För övrigt kom han senare att fråga chans på mig – jag sa ja, sedan pratade vi aldrig mer med varandra. Mitt intresse för schack tycktes dock inte stanna där; spola fram några år till högstadiet och elevens val, då anmälde jag mig till en schackklubb. Tyvärr blev det inget av det eftersom den flyttades till kvällstid och jag hellre ville sitta hemma och koda hemsidor. Istället fick jag ett schackspel till datorn i julklapp av min föräldrar (det var ingen som ville spela med mig). Jag tröttnade dessvärre snabbt. Därefter har musikalen Chess på svenska varit det närmsta jag kommit schack. Bonus.
Min laptop har ett inbyggt schackspel som jag spelat ett par gånger sedan igår kväll. Jag har lyckades vinna några gånger och kände mig bäst! Sedan spelade jag några matcher på chess.com och självförtroendet dök omedelbart…
Inga kommentarer
Skicka en kommentar