Jag trillade osökt in på Elsa Billgrens blogg igår, där hon bland annat delade med sig av opublicerade inlägg som hon skrivit för länge sedan. Det gav mig lust att läsa mina egna gamla blogginlägg igen! Halva nöjet var för övrigt att läsa kommentarerna.
Inläggen var som bäst i begynnelsen: höstterminen 2007. Jag hade just börjat gymnasiet och en lärare ville att vi skulle skapa bloggar. Tänk om han vetat, vilken boll han skulle sätta i rullning? Jag föll för bloggandet på studs. Till skolavslutningen belönades jag till och med utmärkelsen "Årets ordkonstnär".
Gymnasiet var både en bra och dålig tid i mitt liv. I början trivdes jag verkligen. Sedan tog jakten på högsta betyg så sakteliga musten och förnuftet ur mig. Därpå inleddes min vilsna fas i början av tjugoårsåldern – den vill jag helst inte tänka på alls. Jag är så glad att jag lagt de där åren bakom mig.
Jag brukar säga att jag trots allt är tacksam för allt eftersom det format mig till den jag är idag. Ändå kan jag emellanåt undra om det inte hade gått minst lika bra om jag sänkt kraven, ätit mig mätt, tvingat mig själv att umgås lite mer med folk, och läst något annat än en femårig universitetsutbildning.
Oh well. Just nu känns tillvaron skön. Särskilt i jämförelse. Trettioårsåldern är bäst. Räds den inte om du är yngre än så, längta efter den! Puss.
Känner igen mig så mycket i att tänka tillbaka och känna... Kunde jag inte bara ha sänkt axlarna lite? I alla sammanhang. Tur att man blir visare och livet härligare för varje år. :-)
SvaraRaderasv: Tack! Tour kommer i någon form, kul att du är pepp!