Ordflöde

Jag kände för att skriva idag, men visste inte vad. Hittade den här listan hos Ellen. Vi kör!

Hur länge har ni varit ihop?

Sedan 19 juli 2015. Ska bli så fint att fira 7 år i sommar, planen är att vi gifter vi oss då.

Hur träffades ni?

På en dejtingsida. H skrev till mig. Han hade sett i min profil att jag gillade Pokémon, och eftersom han själv hade nördiga intressen tänkte han att det kunde finnas en chans att vi skulle gilla varandra. Dessutom har han berättat att han tyckte jag hade ett fint leende. Själv tyckte jag det var litet svårt att se hur han såg ut på bilderna han lagt upp. Men vi hittade ett fint flow när vi skrev till varandra och jag visste av erfarenhet att det brukar vara ett gott tecken. Dessutom gick jag in på hans profil och fick se att han var nästan två meter lång! Vad kan jag säga, jag är svag för långisar.

Vem var mest på?

Det var nog jag. I början hade jag litet svårt att tolka H, vad han tyckte och tänkte om mig. Eftersom jag gillade honom blev det som att jag överkompenserade genom att visa supertydligt vad jag kände. Kommer ihåg att H sa att han tyckte om mig när jag sa att jag tyckte om honom, men jag fick tala om för honom hur han skulle visa det också, typ spontant krama om mig och sånt. Och då gjorde han det!

Skedde några komplikationer?

Nja, kanske precis i början när jag var osäker på vad han faktiskt kände för mig; att jag kunde vara litet för på. Sedan har vi haft vissa meningsskiljaktigheter över städning, jag har fått jobba på att sänka min tröskel för hur städat vi ska ha det och H har fått jobba på att plocka undan efter sig.

Kan man få se något tidigt sms eller så?

Hur skedde dejtandet?

Vår första dejt var hemma hos mig. H hade med sig Magic the Gathering-kort som han berättat att han samlade på och jag ville testa att spela. Det blev inte så mycket spel utan vi satt mest stelt bredvid varandra i min lilla soffa och väntade på att någon skulle våga ta första steget. Minns att H till sist lade armen om mig och att jag frågade om jag kunde få en puss innan han gick hem.

Andra eller tredje dejten var vi hos honom. Jag hade fått bältros, var illamående och jättetrött. H lät mig sova i soffan och sedan spelade han gitarr för mig. Jag minns att jag blev SÅ imponerad, kände i hela kroppen hur jag föll pladask för honom exakt där och då. Sedan tog vi en promenad till havet. Vi fick gå sakta eftersom jag var sjuk.

Jag spenderade mycket tid hemma hos H. Några gånger hälsade han på hos mig och sa godnatt innan han åkte till jobbet (han jobbade natt). Jag brukade pyssla om hans lägenhet i väntan på att han skulle vakna när han låg och sov på dagen. Ibland låg jag vaken till sent på natten och väntade på att han skulle komma hem innan jag somnade. Särskilt en gång då det flög in en geting och jag gömde mig i köket…

Hur blev ni ihop? Vem sa jag älskar dig först och hur skedde det?

Jag kommer ihåg att vi pratade om det. Hur vet man när man är ihop? När är det för tidigt att säga att man älskar varandra? Sedan låg vi i soffan en dag och då sa jag att jag älskade honom. Då svarade han att han älskade mig. Sedan uppdaterade vi relationsstatus på Facebook, lol.

Bor ni ihop?

Japp! Efter bara några månader flyttade jag in hos H. Jag hyrde ut min studentlägenhet i andra hand, men visste redan då att jag inte skulle komma tillbaka. Sedan dess har vi bott tillsammans.

Vilka är hens bästa sidor?

Jag tycker om nästan allt med honom, men framförallt att H är så omtänksam, empatisk och snäll. Han är öppen för nya perspektiv och ifrågasätter normer. Och han är en mästare på att laga mat!

Vad bråkar ni om?

Vi bråkar sällan.

Vad gör ni när ingen annan ser?

Busar barnsligt med varandra, typ jagar varandra runt i lägenheten, och pratar med knasiga röster. H skulle förövrigt kunna bli röstskådespelare!

Vad ger ni för komplimanger?

Vi säger till varandra att vi är fina och BÄST.

Vilken är din favoritbild på er?

En bild som H:s mamma tog när vi var i fjällen. Hittar den inte nu så beskriver den istället: Jag och H står och tittar på menyn som sitter högt upp på väggen bakom disken. Bilden är tagen bakifrån, vi står med ryggen vänd mot kameran. Jag har håret i världens tunnaste lilla flästa, ljusblå fleecetröja och rosa thermobyxor. H:s kläder är svarta. Vi håller varandra i handen. Det ser gulligt ut.

Buss o kran!

När snön plötsligt föll innan jul försökte jag cykla utan dubbdäck. Jag läste att det skulle hjälpa att sänka lufttrycket i däcken för att få mer yta och därmed bättre grepp. Nja… Bilarna var i alla fall snälla mot mig när jag försiktigt cyklade på den skottade bilvägen, bredvid den isiga och snötäckta cykelbanan – alltid lika härligt att se klimatvänliga transportvägar prioriteras!

Det såg värre ut än så här. (Bildkälla)

Tidigare vintrar har jag fått hjälp av pappa att sätta på vinterdäck, alternativt promenerat till jobbet under den snöiga säsongen. Mitt nuvarande jobb ligger dock 50 respektive 90 minuter bort till fots, och ekonomisk som jag är vill jag ogärna åka kollektivt (dumsnål kallas det nog). Visst hade jag kunnat be pappa om hjälp, men i år fick jag för mig att jag skulle klara mig själv. Jag har haft flera punkteringar som pappa hjälpt mig med, och dessutom bjussade mina föräldrar mig på en helt ny cykel (en försenad julklapp som egentligen skulle ha varit en spa och massage-upplevelse). Med detta i åtanke beslutade jag mig för att ta saken i egna händer.

Big mistake. (Bildkälla)

För att göra en lång historia kort: jag lyckades punktera innerslagen på den nya cykeln. När jag försökte byta till en innerslang från min tidigare cykel lyckades jag naturligtvis punktera även den. Dessutom var bromsen på nya cykeln superknepig att få loss och sätta tillbaka. Lade kanske fem timmar totalt på hela grejen. Gick typ gråtandes därifrån. Sedan kände jag att jag hade FÅTT NOG av cyklar på ett tag. Kastade in cykelhjälmen i ett överskåp i hallen och begravde cykelbelysningen längst ner i en låda.

Sambon försökte trösta. (Bildkälla)

Jag bestämde mig för att promenera till och från jobbet som låg 50 minuter bort – det var faktiskt ganska mysigt med radio i öronen, särskilt på Lucia. Synd bara att Pirate Rock hade så dålig mottagning… Det blev åtminstone några knastriga toner från Metallica vid ett tillfälle. Till arbetsplatsen som låg 90 minuter bort tog jag buss, men var ändå tvungen att promenera 20 minuter eftersom bussen inte gick hela vägen fram. Kort sagt hade jag ett par riktigt hurtiga veckor innan jul.

Just keep walking. (Bildkälla)

Igår svalde jag hursomhelst stoltheten och bad pappa om hjälp. Vi åkte till affären där cykeln var köpt för att få tag på en ny slang, men hittade ingen som passade. Bad personalen om hjälp, vilket hjälpte föga. Så till slut fick det bli ett reparationskit istället. Det blev inga dubbdäck heller, men en lagad innerslang, så nu är den nya cykeln som ny igen *peppar, peppar, ta i trä*.

Snön får gärna hålla sig på avstånd resten av vintern. Tack!

Sedan det som hände i somras har livet på något vis ändå rullat på. Däremot har brorsbarn nummer två blivit inlagt på sjukhus. Jag fattar inte hur mycket oro en familj ska behöva utstå?

Kaninen lever i alla fall och verkar må bra, trots att veterinären hittade något som verkade vara en tumör när vi var där senast i augusti. Jag blir rädd varje gång kaninen verkar hungrig och mutar honom med gotter, så nu är han lätt överviktig. Så länge han lever och verkar må bra så spelar det ingen roll, tänker jag. Det är typ samma som att de på äldreboendet ska få läsk även om det är onyttligt. Om man ska unna sig ordenligt någon gång i livet är det väl ändå i slutskedet?

Mina föräldrar har köpt ett hus, vilket innebär att lägenheten som jag vuxit upp i och som de bott i de senaste trettioen åren inte längre "finns". Känns väldigt konstigt. Jag har hjälpt dem mycket med att renovera den nya bostaden: målat, spacklat, lagt golv, byggt garderober… Det är nästan bara köket kvar.

På nyårsdagen fyllde jag trettioett och egentligen skulle jag firat min födelsedag den 6e, men jag och sambon blev och är fortsatt snorförkylda. Apropå det så måste jag starta jobbdatorn nu och skicka iväg ett mejl för att tala om att jag behöver jobba hemifrån i morgon. Svintråkigt med tanke på att jag har varit instängd i lägenheten den senaste veckan.

Herre vad tungt det här inlägget blev då. Tänkte vara lite pepp inför det nya året. Orkar inte med några tråkigheter mer. Jag försöker hålla allt negativt på avstånd och inte deppa eller oroa i onödan. Lättare sagt än gjort.

Over and out.